Hej då – oktober

31okt15

Sista bilden för oktober. De sista fyra bilderna var riktigt svåra att få ihop men de får duga. För nu har jag klarat av 1 år på den här bloggen. 365 bilder idag!
Bloggen var tänkt som sysselsättningsterapi efter min mans död. Ska se om jag klarar av ett år till.

8 reaktioner på ”Hej då – oktober

  1. Bloggandet får inte bli till en belastning, det ska ju vara roligt. Fast ibland känner jag också att jag skulle vilja vila ett tag.
    Fin sista oktober bild.
    Svante

    Gilla

  2. Du fann ett sätt att distrahera dig och hitta det positiva trots sorgen. Skärmterapi har vissa kallat det, men det är inte bara det, det är ju de sköna stunderna med kameran i sökandet efter motiven också. Bildterapi kanske det kan kallas ändå.

    Gillad av 1 person

  3. Då kom du till mål och avslutar med en jätttefin höstbild !! Förhoppningsvis har dina stunder med kameran, letandet efter motiv i naturen, redigering av bilder och bloggeriet underlättat sorg och saknad.

    Funderar på att vara med i fotoutmaningen ”365 foton 2016” där man får olika teman att utgå från vilket låter både spännande och lite som en utmaning. Men det måste kännas roligt och får inte bli en press vilket det dessvärre lätt kan bli hos mig. Tycker egen din idé, som du nu slutfört var strålande ! Att börja om på nytt betyder ju inte att du måste lyckas prestera ytterligare 365 bilder på ett år men ett mål är ju också en morot.

    Tänker på det där ibland, om jag skulle förlora min make och om jag skulle klara av det idag. Han var väldigt sjuk för några år sen och jag såg min levnadsglade, starka och positiva man sakta tyna bort i väntan på att få en ny lever. Det slutade bra och efter ett års väntan blev han transplanterad. Men sen dess har ändå ingenting blivit som det en gång var, vilket är en annan historia…

    Sköt om dig Kristallina !!

    Gillad av 1 person

  4. Tack Anita!
    Jag har fortfarande svårt att leva utan mitt livs kärlek. Det händer så mycket innan. Sjukdomen, diagnosen, operationer, den tid det tar att dö. Samtidigt fick jag sälja huset, omplacera en av våra hundar, hittar en lägenhet, flytta med en döende man. Han ville att allt är ordnad för mig innan han dör.
    Sedan kommer den hemska dagen och myndighetsproblem uppstår. Tyska regler, EU regler, svenska regler…… kaos som varade i över ett år. Jag var fysiskt och psykiskt helt slut.
    Har svårt att hitta meningen med livet. Sköter om mina djur, fungerar men sedan….??

    365 foton 20xx har jag varit med om två gånger. Jag upplevde det som ganska stressigt. Andra gången avbröt jag för att vi fick cancerdiagnosen. Då orkade jag inte längre. Fast det är roligt för att det blir en gemenskap naturligtvis.

    Därför började jag förra året ett eget projekt utan ett enda tema.

    Du får också ta hand om dig Anita! Jag förstår att det var en stor belastning också när din make blev sjuk. Den långa väntetiden på en transplantation som man inte vet om den blir av kan knäcka vem som helst.

    Min man sade alltid: ”Du får kämpa, alltid! Du får aldrig ge upp!” Då får jag nog fortsätta att kämpa.
    Ha det så gott det bara går!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s