Sista bilden för oktober. De sista fyra bilderna var riktigt svåra att få ihop men de får duga. För nu har jag klarat av 1 år på den här bloggen. 365 bilder idag!
Bloggen var tänkt som sysselsättningsterapi efter min mans död. Ska se om jag klarar av ett år till.
Den ser ut som en plastblomma men den är äkta. Flyter fram och tillbaka i en liten damm.
De står alltid långt, långt borta. Varje dag blir det några till och snart är ingen kvar här längre.
Det är väl helt otroligt vad man kan hitta vid vägkanten. Den här lilla hästen stod där alldeles ensam. På hemvägen var den borta. Mmmhhhh….
Sånt här ligger bara så där i ett dike 😉
Vem kan gå förbi ett ståtligt och vackert träd när man har kameran i handen? Juste, inte jag heller.
En hel trattfamilj i mossan. Har faktiskt ingen aning vad det är.
De sitter verkligen i ögonhöjd på den här stolpen. Man får vara vaken när man går morgonpromenaden med vovven.
Nej, vädret är inte på min sida. Det var mörkt och disigt när jag var ute och handlade. Bara en timme senare fick vi tjock dimma. Kan bara bli bättre!
En aning misslyckad är den här bilden men jag gillar den ändå. Nu finns det bara de två kvar på busken.
Varje dag ett foto 